Påskärringatime!

Det är skärtorsdag och jag kan inte låta bli att tänka på det gamla goda tiderna, på Starrarp och påskkärringar. Hemma hos oss på landet gick det till så att jag, Jannicke, Malena och Anja gav oss iväg längs landsvägen med läppstiftsröda kinder, kajalfräknar och tjocka röda läppar. Vi hade hucklen på huvudet, förkläden, gamla blommiga blusar och färgglatt skulle det vara, så färgglatt som möjligt. Ibland tog vi med oss hemmatillverkade påskkort (målade på tre minuter och överhuvudtaget inte särkilt vackra) eller små buntar björkris med en fjäder eller två. Viktigast av allt var att man hade korg med sig, korg eller gammeldags kittel, men oftast korg, lättare att tömma. Sen knackade vi dörr, önskade grannar och bekanta och okända glad påsk, log sött och hoppades på en liten belöning. Det brukade vara godis, typ små påskägg i choklad, mjöliga dragéägg eller vanliga polkagrisar. Men hade folk inget godis hemma kunde vi få en guldtia, kanske rent av en tjuga om vi var mer än två. Det var så spännande och så fint att vandra där längs träd med gröna knoppar och snödroppar som trängdes undan av krokus och vilda påskliljor, vi pratade, skrattade, tuggade lite karameller och njöt av påsklov och frisk lantluft.
Många saker kan jag klaga på, men min barndom är fan inte en av dem.