Det börjar närma sig slutet nu. I måndags skrev vi fonetiktenta och lämnade in en uppsats. Imorgon ska vi hålla i en åtta minuter lång presentation, jag och min partner Debbie. Vi ska spela upp ett ljudklipp där min tyske vän Lars läser en text och sen ska vi jämföra med Debbies engelska pappa och räkna skillnader och sådär.
Skitkul, verkligen. Igår var jag nervös, nu känner jag mest att jag vill ha skiten bakom mig. Det ändå som är lite läskigt är att läraren som ska bedömma oss är en mean jäkel. Jag gillar honom, men han är extremt kritisk. Ibland är han skojigt kritisk, ibland allvarligt kritisk. Man vet liksom aldrig.
Helgen tillbringar jag nog hemma hos mor och far. Sen ser jag inte dem på ett tag plus att vi antagligen ska grilla lite hos Mallan och Tony på fredag. Och fira mors dag hos mormor på lördag. Som barn och barnbarn bör man visa intresse för sin släkt every now and then. Ledig tid under helgen kommer att spenderas med näsan i grammatikboken för på onsdag skriver vi sista tentan och sen har jag fanimig tagit mig igenom ett helt läsår av universitetsstudier. Sjukt.
Tänker fira det med klasskamrater och vänner på onsdag och med äppelvin och andra vänner på fredag. Kan tro att jag längtar till Tyskland nu. Ännu mer än förra gången jag skrev det. Det händer så mycket där som alla uppdaterar social media om men som jag missar. Är det för mycket begärt att jag ska få umgås med min egen pojkvän när alla andra gör det liksom? Suck. Han är gullig också, och skickar bilder och små meddelande så att jag ska känna mig delaktig, men jag blir mest ledsen och nedstämd för att jag inte är på plats.
Hoppas att det där askmolnet inte ställer till det. Kräver att både Kastrup och Fraport är öppna på fredag. Alla tre som läser min blogg måste hålla tummarna för det.
Nu håller vi kväll med lite Loka Ananas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar