Jag har två syskon, en fin syster som är redig hästtränare med eget företag och en lillebror som är allvarlig cirka två minuter om året och maskinintresserad som få. Min mamma är också bra och min pappa med. Hela min barndom är präglad av familjemiddagar, lördagsgodis, Bullerbysomrar, traditioner, vanor, rutiner och trygghet. Syskonbråk, stamp i trappan och (i mitt tycke) orättvisa föräldrar förekom också såklart, men posminnena är övervägande fler än negminnena.
Sen dess har jag hunnit med att vara grym i skolan, men hata mig själv. Slappnade av under gymnasiet och bodde sambo med mina fina vänner Emelie och Malena. Jobbade ett år i USA och insåg att jag kanske inte var så fel som jag dittills trott. Sen hittade jag Tyskland, rika människor, odrägliga människor och min E.
Märker att det är svårt att skriva om mig utan att nämna dem i min närhet som formar/t mig. Nu är jag student i Malmö, äntligen kan tyckas, om två månader blir jag 25 år. Oj. Hur hände det?
Att beskriva sig själv är svårt. Jag är ganska rolig tror jag, om jag bara orkar. Jag har ganska mycket åsikter om mycket. Jag vill ibland lite för mycket att andra ska gilla mig. Jag är snäll. (Så snäll att jag är dum, brukar mamma säga.) Jag blir tyvärr ganska lätt avundsjuk, på allt och alla. Har svårt att vara nöjd och njuta av ögonblicket. Blickar hela tiden framåt och planerar och funderar och tänker. Hatar fötter, lever och att känna lukten av människor som jag inte vill lukta på. Älskar fina ord, godis, min pojkväns händer och härliga, glada människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar