Day 8- A moment

"A moment" känns som ett ganska brett ämne, ska man ta ett bra moment eller ett dåligt moment eller ett annat sorts moment? Jag vet inte. Jag vill inte tjata för mycket om Eric heller i den här bloggen. Men ni måste förstå att han är min pojkvän och har en väldigt stor plats i mitt liv. När vi inte ens bor i samma land så är det ju inte ofta som jag kan skriva och berätta om nåt som vi har gjort tillsammans, utan det blir alltså mest en kort notis från min sida: "Ja, också har jag tänkt på och saknat Eric idag också!". Lite sådär. Vad jag vill säga är att jag tänkte komma på nåt moment som inte handlar om honom. Good or bad. Jag tänker annars direkt på flygplatser när jag tänker på "a moment". Har många bra och dåliga moment-minnen från flygplatser, alla sorgliga hejdån och ett par lyckliga hej.

Ett hyffsat, för att inte säga väldigt, lyckat moment var när jag precis hade kommit hem från USA och mina bästa vänner kidnappade mig, körde iväg med mig till Idas föräldrars uthus och hade ordnat överraskningsfest för mig där. Det var fint. Jag satt hemma och åt middag med mamma och pappa och ett par vänner till dem, när Emelie och Malena plötsligt dyker upp och bara: "Du ska med oss." Jaja, tänkte jag.. Fixade håret snabbt som sören och satte mig i bilen, nervös och lite spänd. Så kör vi mot Sjöbo, jag minns inte om jag hade ögonbindel eller nåt sånt trams, men jag tror inte det...(?) Dock kom vi aldrig så långt innan vi var framme hos Ida, som sagt, och där hoppade vi ut och jag fick gå själv in i ett litet rum i deras garage typ. Därinne står alla mina favoritvänner och skriker surprise (typ, jag minns inte riktigt, kan ha kommit på det där sista helt själv också.) Och vi kramades och sjöng svenska låtar och drack sprit. I USA är ju åldersgränsen på alkohol 21 så där hade jag vara druckit typ några klunkar champagne på ett helt år, så när vi väl satte igång med det svenska traditionssupandet så blev jag full som ett svin på bara en cider eller två.
Ja.. Det var roligt. Ett riktigt roligt moment.