Att älska språk.

Sitter här och tar mig an min tyskakurs. Den är en femtonpoängskurs, halvtid på distans från Lunds universitet, och jag älskar det! Kanske kan jag behöva påminnas om det senare när tentor och arbeten och gruppredovisningar i mina kurser på Malmö Högskola närmar sig, men just nu är det så trevligt att plugga tyska. Dels är det mycket som jag känner igen slash har koll på. Och dels är det en helt annan grej att verkligen lära sig ett språk (som med tyskan) jämfört med att plugga delarna som hör till språket; grammatik, skrivande, analyserande, fonetik och så vidare (som med engelskan.) Jag uppskattar och älskar båda och det är perfekt att ha dem i kombo, det känns som att olika delar av hjärnan får aktivera sig. Målet för de närmsta åren är alltså att perfektera tyskan och sen tar vi tag i franskan och gör den flytande och fin, och sen, sen blir det kanske lite spanska på det? Men det har jag aldrig pluggat så där vet jag inte riktigt vad jag snackar om.
Nä. Kanske överdriver lite nu, kanske är lite för överentusiastisk och naiv, men jag gillar det. Språk är nyckeln till världen. Typ. Oh Gud vad jag är poetisk.