2011-02-23

Hej Sverige och övriga världen!

Jag har det så väldigt bra. USA är precis som det brukar och får mig att känna mig lika hemma som Frankfurt och Starrarp. Alla har de sina fördelar och nackdelar. Men att just New Jersey får mig att må så bra är lite konstigt med tanke på att det var nästan sex år sen jag flyttade hit och fem sen jag flyttade härifrån. Men det sitter i kroppen vet ni, jag minns var kaffekopparna står hemma hos min gamla aupairfamilj, jag minns snabbaste vägen till Starbucks, jag minns hur mycket amerikansk torrjäst man tar till dubbelsats av mammas kanelbullar, jag minns att MTV finns på kanal 53 och att man måste använda coasters för att inte reta upp värdpappan. Mina fina första passebarn har blivit stora och träden har vuxit, brevlådan är utbytt mot en nyare där lilla postflaggan inte är sönder, men i övrigt är allt precis som vanligt. Och det känns så himla skönt och härligt och tryggt på något udda vis...






Nu har vi lämnat New Jersey efter fem fartfyllda dygn hos underbara familjen Hoffman och befinner oss på ett mysigt hotell i Upper West side, nära Central Park. Vi softar på rummet med kabel-tv och Snapple efter en tidig middag på stan. Imorgon ska vi ner till Times' Square, shoppa lite och bara andas den där taxiavgasluktande, varma subwayluften som jag saknar så det gör ont när jag inte är här. Life is good.

Puss!





- Posted using BlogPress from my iPhone

2011-02-16

Jag förbereder mig.

Nästa inlägg i den där månadsgrejen får komma en annan dag, jag har helt enkelt inte lust idag. Jag har inte lust till något annat än att släpa mitt sorry ass in i ett flygplan och åka till Frankfurt nu nu nu!
Men jag måste vänta tills imorgon kväll. Jag var ledig idag och har hunnit med att förebereda mig fysiskt iallafall med 7 km på löpbandet imorse, tvätt av lakan och handdukar, diskning, dammsugning och packning. Jag har varit redig rent ut sagt. När jag satt och väntade på tvätten nere i tvättstugan (för man kan ju inte lämna ett skit av sina grejer obevakat i den här studentlängan) visade TV4+ "Doctors" som just idag handlade om the female private bits så att säga, och bredvid mig i soffan satt tre indier och höll på att dö av skratt. Jag tittade inte så mycket eftersom jag läste kurslitteratur men när den ena mannen skrattar så han gråter måste jag kolla upp och det är då jag märker att de tittar på en show om kissemurror.. Ja.. Konstigt det blev nu när jag berättade. Min poäng var mest att det var konstigt att de skrattade när det var ett vetenskapligt program på allvarlig nivå, jag gissar att de inte är vana vid att människor pratar öppet om sånt. Whatever. Vi lämnar det nu.
Imorgon har jag föreläsning mellan 10-12 och innan det hade jag tänkt gå och prata med Maria, som är utbytesstudentterminskoordinator. Hon har förmodligen en fyndigare titel som jag inte kommer på nu. Platserna på partneruniversitet utlystes nämligen igår och jag vill åka nånstans, desperately. Kan berätta mer om det en annan dag.
Efter att Mr Irish har pratat färdigt kommer jag kasta mig i en buss hem, packa det sista och sen åka mot Köpenhamns flygplats. Åhh vad jag längtar! Just nu tänker jag inte ens särskilt mycket på New York-resan på fredagmorgon, just nu vill jag bara ha Erics armar omkring mig och lukta på honom och pussa på honom.
Imorgon får jag alltså igen uppleva det som är det bästa med distansförhållande: Att träffas igen efter flera flera veckor ifrån varandra.
Så. Har ni tur så blir det en uppdatering eller två från T-land eller USA, vi får se hur jag prioriterar helt enkelt.

2011-02-15

Day 10- What I wore today

Idag började min vakna tillvaro på gymmet imorse iklädd en scouttröja, ett par stretchiga gamla byxor och ett par extremt obekväma, klumpiga och fula träningsskor som jag hade tänkt ersätta med ett par nya, om jag hittar nåt bra (och prisvärt i USA..)
Efter frukost och dusch gjorde jag mig redo för skolan och just nu är det lite praktisk klädsel som gäller. Det vill säga, jag vill inte smutsa ner de kläder som jag gillar och använder ofta och ska ha med mig till Amerikat. Så under dagens två föreläsningar med en av världens mest omständiga irländare, hade jag på mig ett par illasittande jeans, en luvtröja från Old Navy och ett annat par värdelösa skor i läderimitation (läs: plast).
Dagens tredje outfit, det som jag har på mig nu, är mysbyxor från flygplan, Qantas tror jag, och ett par gosiga strumpor i rosa ull.
Shit alltså, modebloggande är rättså mycket roligare när modebloggaren har pengar (och stil.)

2011-02-14

Lektanten rycker in!

Idag har jag varit och jobbat. Om det nu är rätt ord eftersom jag inte riktigt tycker det är jobb att hänga med söta barn ett par timmar en måndageftermiddag. Klockan tre idag tog jag bussen ner till stan och mötte Thomas och hans 2,5-åriga son V och gick tillsammans med dem och hämtade storebror O på förskolan. Sen försvann pappan och killarna och jag lekte med lego, tejpade papperspåsar och poppade popcorn.
Det fina med dessa barnen är att de är adopterade och lillkillen kom i september, pratar inte alls på grund av medicinska problem, men är ändå jättetydlig med vad han vill och inte vill. Det är en utmaning och jäkligt intressant att hänga med dem och jag lär mig så mycket varje gång.
Dessutom är barnpassandet en fin kontrast till alla intellektuella världsmedborgare jag umgås med på högskolan. :-) Och jag behöver pengarna, of course!  

Day 9- Your beliefs

Jag har sjungit i kör sen jag var hälften så lång som jag är nu i princip och då vet ju alla ni som brukar reta mig för att jag är kort att jag var ganska liten. Just därför är jag väldigt bekväm i kyrkan. Jag trivs i kyrkan och jag känner mig lugn och trygg i kyrkan på ett väldigt skönt vis. Jag är inte religiös, jag är inte fanatisk, men jag är nog fan kristen och jag tror att Gud finns. Min tro är inget som jag känner att jag måste djupanalysera, jag vet bara att det känns fint att tänka på att det finns något/någon som är större än människan och som håller lite koll så att säga. På mitt (scout)konfirmationsläger, för övrigt fyra av de finaste veckorna i mitt liv, fick vi "lära oss" att Gud är Kärlek och Liv. Det är lite så jag också tänker. Tolka det som ni vill.

I övrigt tror jag på att visa respekt och medkänsla i alla lägen, lever förvisso inte alltid själv som jag lär, men det är hitåt jag strävar iallafall. Och ha roligt! Ha kul! Är också viktigt att man minns. Annars blir det lätt så att "life is what happens when your busy making other plans."

Sen när jag ändå håller på att predikar här så kan ni få höra mina favoritmotton också:
"Love is all you need." och
"If you want to have a story; you have to have a storm."

2011-02-13

Day 8- A moment

"A moment" känns som ett ganska brett ämne, ska man ta ett bra moment eller ett dåligt moment eller ett annat sorts moment? Jag vet inte. Jag vill inte tjata för mycket om Eric heller i den här bloggen. Men ni måste förstå att han är min pojkvän och har en väldigt stor plats i mitt liv. När vi inte ens bor i samma land så är det ju inte ofta som jag kan skriva och berätta om nåt som vi har gjort tillsammans, utan det blir alltså mest en kort notis från min sida: "Ja, också har jag tänkt på och saknat Eric idag också!". Lite sådär. Vad jag vill säga är att jag tänkte komma på nåt moment som inte handlar om honom. Good or bad. Jag tänker annars direkt på flygplatser när jag tänker på "a moment". Har många bra och dåliga moment-minnen från flygplatser, alla sorgliga hejdån och ett par lyckliga hej.

Ett hyffsat, för att inte säga väldigt, lyckat moment var när jag precis hade kommit hem från USA och mina bästa vänner kidnappade mig, körde iväg med mig till Idas föräldrars uthus och hade ordnat överraskningsfest för mig där. Det var fint. Jag satt hemma och åt middag med mamma och pappa och ett par vänner till dem, när Emelie och Malena plötsligt dyker upp och bara: "Du ska med oss." Jaja, tänkte jag.. Fixade håret snabbt som sören och satte mig i bilen, nervös och lite spänd. Så kör vi mot Sjöbo, jag minns inte om jag hade ögonbindel eller nåt sånt trams, men jag tror inte det...(?) Dock kom vi aldrig så långt innan vi var framme hos Ida, som sagt, och där hoppade vi ut och jag fick gå själv in i ett litet rum i deras garage typ. Därinne står alla mina favoritvänner och skriker surprise (typ, jag minns inte riktigt, kan ha kommit på det där sista helt själv också.) Och vi kramades och sjöng svenska låtar och drack sprit. I USA är ju åldersgränsen på alkohol 21 så där hade jag vara druckit typ några klunkar champagne på ett helt år, så när vi väl satte igång med det svenska traditionssupandet så blev jag full som ett svin på bara en cider eller två.
Ja.. Det var roligt. Ett riktigt roligt moment.

I huvudet på Jessica Malkovich

Jag är redo för vår som typ alla andra i landet Sverige. Jag tänker ofta på vad Alex Schulman skrev en gång om att han hade fått ett email av Gud där Gud bad Alex att meddela svenska folket att det inte var tänkt att man ska bo i Sverige året om. Gud skapade Sverige som ett litet sommarland, inte för året-runt boende.
Igår var Emelie och Malena här och vi hade en kalorikväll, kan man kalla det. Chips, dippa, McDonalds, godis och cola. Jag var sockerhög och fnittrig och glad att få prata skit med dem. När de hade åkt hem så skypade jag lite med min Eric i Tyskland. Han är så söt. Och jag är väldigt redo att få kramas med honom igen på torsdagkväll.

Men först väntar en vecka med lite jobb imorgonkväll, lite skola och en massa förbereda och packa.