En hyffsat slö dag.

Det är sjukt hur lätt det är att göra av med en hel dag genom att göra ingenting. Jag vaknade hemma hos mamma och pappa kl 4.45 imorse och fick skjuts med lillebror till vackra Rosengård. Då gick jag och la mig i sängen igen, snoozade lite, sov lite och sen satte jag på datorn och fick en del gjort den vägen. Beställde en kurslitteraturbok som jag inte hade, läste bloggar och hemskast av allt: betalade räkningar. Fy, denna månaden är studiebidraget i princip redan använt och förbrukat. Får bli snålhet och mer snålhet resten i fyra veckor nu tills nästa bidrag kommer. Usch, jag lever på bidrag. Piiinsamt.
När jag väl hade bevisat för mig själv hur lite pengar jag har, satt jag och letade resor till mig och Eric sista helgen i april. Det längtar jag alltid efter, en resa. En liten resa eller en lång resa spelar ingen roll. Det är ungefär därför jag pluggar överhuvudtaget, så att jag ska få ett välbetalt jobb sen och ha råd att resa en massa.
Imorgon har jag inga planer alls mer än att skriva sista lilla delen till min reading journal som ska in på onsdag. Kanske få en tvättid och börja göra fint på min 25 kvadratmeter så att Eric känner sig välkommen när han anländer på fredag. Som jag längtar nu, ju närmre vi kommer desto mer längtar jag.

Lördagens planer

Hade kunnat döpa varje efterföljande inlägg nu till hur många dagar det är kvar tills Eric kommer, för det är allt jag kan tänka på just nu.
Jag sitter i solen i en busskur och väntar på första transportmedlet av fyra som ska ta mig hem till mamma och pappa i Starrarp. Så är det när man är uppvuxen i obygden, utanför civilisationen i världens finaste Bullerby-lookalike. Jag har inga läxor, inga uppgifter och inga tentor att plugga till. Jag tänker med gott samvete vara så slö som möjligt ända fram tills på onsdag då de nya kurserna börjar. Ikväll ska jag hänga med Emelie och Malena (och deras respektive tror jag..). Har en del som jag måste diskutera med dem. Ska även läsa dagstidning hos föräldrarna, det saknar jag rejält nu när jag på grund av kostnadssjäl har prioriterat bort en sådan.
Ulrika tipsade häromdagen om det fina med bostadsbidrag. Jag trodde att jag redan hade kollat upp det och därefter avfärdat det av okänd anledningen, men nu har jag läst på bättre och det visar sig att jag visst förtjänar lite pengar från staten. Visserligen inga stora summor, men när man lever på studentinkomster är alla summor välbehövliga summor.
Resten av tiden, när pappersarbetet är avklarat, ska jag lägga på att spela och, förhoppningsvis, klara spelet Tiny Wings på iPhonen. Så, nu vet ni, jag har en väldigt händelserik och spännande lördag framför mig. Ha en trevlig helg i vårsolen!






- Posted using BlogPress from my iPhone

In seven days...

Om en vecka exakt kommer Eric till Malmö, Sverige, Skandinavien. Jag längtar efter honom saknar honom och ser fram emot nästa helg nåt enormt. Jag trodde aldrig att jag, närhetsberoende och emotionell klängapa, skulle klara av att ha en distansförhållande. Det suger naturligtvis kraftigt att inte kunna träffa den jag tycker om mest i världen mer än en helg var femte vecka, men jag överlever. För om jag skulle ge upp och säga att det inte går längre, då hade jag ju inte träffat honom alls. Jag är också väldigt glad att han står ut. Att han inte tröttnat på att vänta och sagt "Egal, jetzt schlafe ich einfach mit jemand süß im Pub." För det var ju jag som flyttade från Frankfurt och förändrade vilkoren för oss när jag tvunget skulle plugga i Sverige. Min fina fina man. Varje gång jag får ett sms eller ser honom på dataskärmen genom Skype så tänker jag samma sak: Han är min och jag är hans.

Och nu kommer han och myser och umgås och kramas och kysser mig i tre dagar och tre nätter. Kan knappt vänta, men jag har väl inget annat val. Det är ju Han.







Trötta och jetlaggade men väldigt lyckliga på Times' Square, New York.

Posted using BlogPress from my iPhone

Sömnlös i Rosengård

Jag kan inte sova. Det är som om hela jag är en stressboll som på nåt sätt inte fattat att det är dags att gå och lägga sig. "Va?!" skriker mitt alterego, "vi kan fan inte sova redan, du har inte pluggat alls idag!! Plugga människa, plugga!"
Men jag vill inte plugga. Idag finns det inget att plugga, eller, jag hade kunnat slänga ett öga eller två på min del av våran orala presentation, men jag valde bort det till förmån för min bok och mina favoritbloggar.
Bristen på John Blund-sand i ögonen orsakar inte panik hos mig ikväll som tur är. Jag har sovmorgon imorgon innan jag ska träffa töserna på biblioteket. Jag är rädd för att slå på tvn så här sent ifall det skulle vara porr på en kanal eller två, fy, det vore läskigt. Fast det kanske de inte visar på mina gratiskanaler. Men jag klarar mig utan rörlig bild också, sägs ju vara lättare att somna också, utan tvn igång. Så det är lugnt. Jag kan sitta här ett tag till. Lägga patiens på telefonen, dricka lite vatten och tänka på Eric och hans mjuka, manliga rygg.
Tack Gud för Skype och smågodis. Och pojk- och flickvänner. Det är väl i princip de tre viktigaste näringsämnena i min kostcirkel just nu.
Svamlar jag så ignorera
mig, tankarna passerar inte riktigt hjärnan på väg till touch-tangenterna. Jag tror jag slutar så. Godnatt fina värld.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjärnan har jobbat klart för idag.

Känslan som infinner sig när man suttit i en föreläsningssal i tre timmar och skrivit så att pennan lämnat märke på långfingertoppen och tömt och pressat ut allt som finns i hjärnan, är lättnad. Blandat med tomhet. Dagens tenta  är inte min bästa, det kan jag säga direkt. Flumm och egen tolkning är inte riktigt min starka sida. Men nu är det gjort, sista momentet i lilla delkursen Reading & Responding. Just det, en reading journal plus två texter ska in på måndag också, men dem skrev jag klar i helgen. Efter urladdningen mellan 9 och 12 gick jag med trevliga classmates ut i soliga Malmö, åt pizza och pratade skit. Sen blev det en kopp te på Espresso House medan vi filade på vår muntliga presentation som ska framföras på torsdag. Jag är glad att grupparbetet för en gångs skull är roligt och seriöst, tack vare att vi fick välja grupp själv och man slapp idioterna.
Nu ska jag snart stänga av tvn och datorn, tända min mysiga sänglampa och ägna en tyst timme åt att läsa tysk sektroman, det händer alltför sällan nu under intensiva studietider att jag läser för att jag älskar att läsa och inte för att jag måste trycka in informtation i huvudet. Ja. Så ser det ut i det Sjöstedtska hushållet idag. Hejdå!

Plugg och tv.

Jaha ja, här sitter jag och snörvlar och hostar. Förkylningen går nog mot bättringsstadiet, men är vi inte där. Jag har tillbringat dagen med datorn och tvn, inte så ovanligt i det här lilla hushållet. Har skrivit färdigt min reading journal som ska in om nån vecka. Kollade lite på Sjöbo i körslaget i förmiddags och såg även Solsidan, som säg bör när man är svensk. Känns det som.
Hade egentligen velat förbereda mig mer för tisdagens tenta i kursen Reading and Responding, men tiden räckte inte till och nu är både mitt huvud och mina ögon trötta så nu blir det nog bara lite SATC och en kopp te innan sängen kallar. Hej.

Tanktanktankar.

hej.

Här kommer ett inlägg från en tjej som inte kan få ordning på tankar och känslor. Jag kollar på den där filmen med Steve Carell där han ska bli den nya Noah och bygga en ark. Den är tråkig och full av reklam, men jag tittar inte på riktigt fast mina ögon är på skärmen. Jag är dödsförkyld, förstår inte riktigt hur det hände. Antagligen var det så att jag fick den i tisdags när jag gick ute utan jacka i ett vårigt och varmt Frankfurt. Suck.
Ehm. Ja. Så för några minuter sen skickade jag in ett första utkast av en uppsats om rökare och deras vanor. Väldigt tråkigt ämne och därför också en väldigt treåkig uppsats som dessutom inte blev helt klart innan jag skickade in na, men det får jag ta nästa vecka eller nåt. Det är mycket som händer i skolan nu och det känns som jag inte riktigt hunnit catcha up sen New York-resan. Och nu är jag sjuk på köpet. Not ideal.
I eftermiddags hängde jag iallafall på biblioteket med mina två gruppresentationsmedlemmar Ulrika och Emma. Vi fick lite gjort också mellan allt fnitter och sjuka samtalsämnen, det blir nog bra i slutändan.
Tillbaks till Frankfurt. Det här inlägget är inte strukturerat fö fem öre, jag gör nog med sånt skit i skolan, nu skrover jag vad som kommer in i mitt huvud. Jag var på jobbintervju i Frankan. Planen från början var att skaffa nannyjobb ute i världen, jobba arslet av mig och ha en vecka hos Eric i slutet av sommaren, men sen kom jag på att det hade varit bättre att vara mer hos Eric, han är liksom så söt och luktar så gott och får mig att må så bra att jag vill vara mycket hos honom. Ja, alltså mailade jag lite förskolor i min tyska favoritstad och fick en intervjutid hos en av dem. Flög till Frankfurt, gick på intervjun och fick jobbet! Så jag ska jobba och bo i Frankfurt hela sommaren! Förutom två veckor i månadsskiftet juli-augusti då jag ska volontära på scoutläger.
Känns så skönt att ha jobbsituationen fixade, ett jobb som jag ser framemot och en sommar hos my man. Dessutom är en ansökan inlämnad till utbytesstipendium i Australien, så det återstår att se var vårterminen ska spenderas. Jag kan vara ambtiös om jag bara vill. Suck, fast nu, med snor som blockerar luftvägarna och ett huvud lika tungt som ett bowlingklot, känns det mest som jag vill lägga mig nånstans och sova och vara lat och slö.
Vi säger så så länge.

Oh crappy day!

Jag har en bajsdag idag.  Skitdag. Mögdag. Idiotdag.
Det började hyffsat bra med ett svettigt pass på gymmet imorse, älskar när jag är där själv, går runt och sjunger och tränar i min ensamhet. Jag var upp extra tidigt så att jag kunde packa min rosa dator och åka till biblioteket för att höra efter i Studieverkstaden om de kunde ta en titt på min ansökning till utlandsstudier. Mötte en sur gubbe som motvilligt lämnade sin patiens på datorn för att hjälpa mig. Han spenderade en timme med att klanka ner på min text, sa bara "ta bort" hela tiden och jag försökte gå, försökte komma därifrån, men misslyckades. Han kritiserade allt jag hade skrivit i princip och jag hade egentligen velat ha hjälp med en sak till men jag blev så himla trött och ledsen på denna stund av bortkastad tid att jag tog datorn och gick. Försökte sen skriva ut lite dokument i biblioteket, ett fint system har de där som brukar funka. Ett papper fick jag ut. Ett av typ 25. Surare.
Bussen var sen och föraren halvblind, jag försökte läsa romanen till Philips kurs men mådde mest illa eftersom bussen krängde fram och tillbaks hela tiden. Sen hittade jag ett mail från Jennifer, tidigare chef och Grace' mamma, och blev JÄTTEGLAD och grät glädjetårar på bussen. Hon hade skrivit världens finaste referens till mig om hur mycket jag betydde för Grace och hur glada de var över att jag finns i deras liv.
Sen behövde jag tvätta, irriterande indier chattade med sin familj i de gemensamma utrymmena där jag satt och väntade på tvättmaskinerna. Tvätten blev inte ren som vanligt, underkläderna är värst, det ska fan lukta rent!! Kom hem och har sen försökt ägna eftermiddagen åt att plugga eller diska eller städa. Allt har i princip misslyckats och nu ska slutuppsatsen i Damians kurs snart vara inne och jag orkar inte titta på skiten en gång till. Som ni märker, stämningen är på topp härborta.
Hur ska jag nu bära mig åt för att bli av med denna känsla av totalt misslyckande och nederlag? Jag har tre idéer: 1. Eric kramar mig och luktar gott och sover sked med mig hela natten. 2. Emelie och Malena kommer förbi med en påse chips och lite dippa. 3. Angelica, Yvonne och jag går till Louisiana, dricker cocktails och springer på toa en mil bort hela kvällen.
Tyvärr är risken för de ovanstående alternativen skulle hända extremt liten. Men jag tänker hoppas tills jag går och lägger mig, vilket är om typ en halvtimme känns det som...

Det svider.

Det är lite tråkigt när man tänker efter hur ofta man som student tänker på pengar. Väldigt ofta i mitt fall, men jag kanske är unik? Det lite intressanta  i sammanhanget är ju också att jag egentligen hade kunnat ha en mycket bättre ekonomi om jag: 1. Hade sparat pengar när jag jobbade som nanny istället för att köpa äppelvin och ballerinaflats för alla mina pengar. 2. Hade sparat lite mindre nu. Alla mina ihopskramlade slantar just nu går till Lufthansa, SAS och DB eller vad de heter, de som kör Öresundståget till flygplatsen. Alltså, jag reser upp mina pengar. Befogat, befogat tänker både ni och jag, för det är det, jag vill hellre träffa Eric oftare än ha råd att äta.. nån dyr mat som jag inte har råd att äta.. hjärnsläpp... Rökad makrill! (Är det dyrt?) Moving on.
I sommar är planen att jobba som en slav-version av nanny och sova med skrikande barn på magen i sex veckor och tjäna så mycket pengar det bara går. För sen blir det scoutläger och då måste jag BETALA för att få jobba där i två veckor. Crazy shit, jag vet. Men med Mallans hjälp blev jag faktiskt taggad igen idag och det är en såndär grej som man bara måste göra, även om det svider i plånboken

Kindlein.

Jag tittar på TV4s nya serie En unge i minuten. Det är dramatik, smärta och blod på hög nivå och jag sitter där som ingenting och soppar på mitt gröna vaniljte. Vanligtvis måste jag kolla bort vid minsta snuskiga slash obehagliga detalj. Men det här är nåt annat, det här naturligt, det är livet själv de har filmat där på BB i Karlstad eller Strömstad eller var det nu är. Samma känsla bor i mitt hjärta programmet igenom: Jag vill också ha det. Även om jag inte skulle lyckas med nåt annat i livet så vet jag att jag blir jag världens nöjdaste om jag får ett barn. Det är i stort sett mitt viktigaste livsmål. Är det okej, ska vi säga så? Åh. Ååååh.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Stress och fölseda.

Att komma tillbaks till Sverige var en chock som, trots att jag ahde försökt förbereda mig mentalt, jag inte var beredd på. Säga hejdå till New York, älskade New York, sitta på ett plan i åtta timmar utan att sova, vänta på Erics pappa ett bra tag på flygplatsen i Frankfurt, spendera tre korta timmar i Erics lägenhet innan nästa plan gick och sen sitta på det planet och sakna Eric och New York och mina vänner utanför Sveriges gränser, sen komma hem, ta tåget med tre väskor, kliva in  i en kall och mörk och framförallt tom lägenhet. Det var bara för mycket. Jag kände mig trött, ledsen och ensam. Sov dessutom helt för lite och vaknade med samma känsla dagen efter, masade mig till skolan och fick reda på att ett första utkast till vår mid-term uppsats skulle vara färdigt redan på torsdag OCH jag hade bjudit hem åtta familjemedlemmar på trerättersmiddag på onsdagskvällen. PLUS att jag var tvungen att packa upp, plocka undan, städa och laga maten också. Behöver jag säga att jag kände mig lite småstressad?Som tur är så var jag extremt jetlaggad natten mellan tisdag och onsdag och satt och skrev uppsats från klockan två på eftermiddagen till klockan fem på morgonen. Helt sjukt, jag var verkligen inte trött, men jag behövde ju få skrivandet gjort så.. Sov sen tre timmar innan iPhonealarmet väckte mig så jag kunde gå upp och åka till dagens föreläsning. Då tog jag ett snabbt beslut som mestadels grundade sig på mina tunga ögonlock och min milslånga to-dolista: Jag somnade om. Gick upp två timmar senare och började putsa, feja, fixa och laga mat.
På kvällskvisten dök mor och far, bror och syster med respektive och mormor och morfar upp med blommor och presenter. Vi åt och hade trevligt på mycket begränsat utrymmme (läs: 25 kvm) och när hade gått hem, efter att mamma hjälpte mig att diska, tog jag tag i uppsatsen igen och svettades med den tills den var i princip färdig. Sparade skiten på en USB-pinne och gick och la mig.
Vaknade och masade mig iväg till skolan för att visa upp mina hopskrapade 1500 ord för klassen och få lite kritik och sådär och mindes samtidigt vilken dag det var. Min födelsedag! Jag är tjugofem år nu.
Efter skolan spenderade jag eftermiddagen framför tvn med alla skolböcker och uppsatstankar lagda åt sidan, svarade på grattis-sms och andades lite. På kvällen träffade jag en bunke trevliga kursare på en nyöppnad skotsk pub downtown Malmö, drack lite cider och umgicks. Även tre av mina engelskalärare var där och hängde med oss, kändes.. konstigt.
När ett tappert gäng vacka vänner från hemma hemma dök upp så gick jag till Friday's med dem och drack Vodka Cranberry (och halva Andreas' Bloody Mary) och skrattade. De är verkligen några av världens bästa, mina vänner. Jag måste helt enkelt ha gjort nåt rätt som har sådana vänner.. Alla skulle dock upp och jobba/plugga dagen efter så det blev inte så sent. Andreas stack till tåget och de andra tre körde mig hem.
Jag skypade lite med min pojkvän, åt en apelsin och däckade sen i sängen. Livet alltså, vad skulle man gjort utan det? Tack alla som grattade och firade mig! Ni är bäst!
Här kommer några bilder från kvällen. Tyvärr har jag ingen på klasskamraterna. Ni får föreställa er det istället.

Brors flickvän, systers pojkvän, syster och mamma hemma hos mig på födelsekalas. Oj vad de ser ut att ha roligt!

Barnbordet. Stackars Sofie fick sitta på sängen när stolarna inte räckte till.

Vuxenbordet. Papps, mormor och morfar. Här är stämningen också på topp ser jag..

Vännerna! Emelie, Malena, Tony och Andreas. Med drinkar och rejält partyhumör. Vi hade det roligare än vad det ser ut som..

Och så sista firandet med Eric framför datorn. Han är trött, jag är trött, det är därför vi tycker om varandra så mycket.