God, my brain is boiling!

Det finns så himla mycket jag vill ha. Som jag önskar åt mig och de som står nära mig. Det finns en massa riktningar mitt liv kan ta och en massa alternativ som jag tycker om och hoppas på. Jag ser fram emot framtiden och är samtidigt rädd för den, för att mina förväntningar är för höga och för att saker och ting skär sig och går sönder. Samma saker som jag är orolig för kan i nästa stund vara de som jag längtar efter mest. Jag kan knappt tänka på allt utan att få ont i magen och tårar i ögonen, jag vet ju vad jag vill, men inte hur jag ska få det och jag är egentligen livrädd för att prata om det utan att peppra i trä konstant, men samtidigt mår jag bra av att blotta mig för mina vänner och innerst inne är det skönt att bekänna färg ibland. Suck. Väldigt emotionell just nu tror jag, vet inte om jag ska skylla på Eric, våren eller nåt annat. Ville bara få ut lite bokstäver på en internetsida. Hej.

The woman who fueled all this, Bethenny Frankel, my favorite famous person at the moment.

Högtidstid.

Jag borde koncentrera mig på att lära mig de internationella fonetiska alfabetet och de olika ljudens positioner i munnen, men istället slösar jag bort en hel dag framför datorn och olika intelligensbefriande realityshows. Suck. Solen skiner och min påsk har varit väldigt bra, tillbringad i familjens och goda vänners sällskap. Det började med en tradtionsenlig konstrunda med Malena i fredags; vi tittade på blommålningar, amatörkonserter, photoshopade bilder, halva skyltdockor med gasmask och fina skånska oljemålningar som gav mig gåshud.
I lördagskväll var det party hos Emelie och Martin i Sjöbo, knytkalas, där jag stod för sallad och bröd. Hela två barn medverkade på festen och det slog mig att jag är nog fan så vuxen nu, så vuxen att ett barn eller tre inte är ovanligt eller konstigt. Det var ett stort ögonblick för mig. Särskilt som jag även lyckades göra den analyserande kopplingen att Erics och mina vänner i Tyskland alla är minst fem år äldre än mig och där har ingen barn än. Tydligen så är inställningen till barn- och familjeliv lite annorlunda i storstaden Frankfurt än i idylliska Sjöbo.
Vi åt gott, skrattade och snapsade och när de hade blivit mörkt och efterrätten var bortdukad plockade Martin fram gitarren och så sjöng och nynnade vi alla efter bästa förmåga. Det var väldigt mysigt och jag uppskattar dessa fina, jordnära, riktiga vänner så otroligt mycket. I bakhuvudet fanns dock Eric och tankar på hur orättvist det är att jag förr i tiden alltid blev låtsasfru till Andreas. Vi var de stående singlarna och det kunde reta mig att han var min automatiska sällskapsman och bordskavaljer, men NU, nu har jag ju en egen kavaljer, en riktig man som jag vill ha med mig på fest, visa upp, kramas med och förbereda knytkalasmat med, men så är han aldrig i samma land som jag och då blir det jag och Andreas ändå. Stor suck på det.
Igår blev det kvalitetstid med bror, vi grillade och kollade på film och pratade och han var förstående och allvarlig, en lagom lång minut eller så, då han sa att han fattade att det var jobbigare att vara på fest när Eric inte var med. Sen körde han till sin flickvän och jag kollade mer film, inbillade mig att jag hörde en massa konstiga ljud och sen gick jag och la mig när ögonen inte vill vara öppna mer.

Imorgonbitti ska jag få skjuts med pappa till Malmö tidigt på morgonen, gå i skolan och kanske tvätta lite kläder så jag har nåt vårigt att ha på mig i London. På torsdageftermiddag hoppas jag springa in i en snygg tysk på Heathrow och då ämnar jag klamra mig fast honom sen hela helgen. Njuta av solskenet, kanske handla ett par Chloë-solglasögon som jag spanat in och eventuellt crasha Kate och Williams bröllopsfest. Ska bli härligt!

Påskärringatime!

Det är skärtorsdag och jag kan inte låta bli att tänka på det gamla goda tiderna, på Starrarp och påskkärringar. Hemma hos oss på landet gick det till så att jag, Jannicke, Malena och Anja gav oss iväg längs landsvägen med läppstiftsröda kinder, kajalfräknar och tjocka röda läppar. Vi hade hucklen på huvudet, förkläden, gamla blommiga blusar och färgglatt skulle det vara, så färgglatt som möjligt. Ibland tog vi med oss hemmatillverkade påskkort (målade på tre minuter och överhuvudtaget inte särkilt vackra) eller små buntar björkris med en fjäder eller två. Viktigast av allt var att man hade korg med sig, korg eller gammeldags kittel, men oftast korg, lättare att tömma. Sen knackade vi dörr, önskade grannar och bekanta och okända glad påsk, log sött och hoppades på en liten belöning. Det brukade vara godis, typ små påskägg i choklad, mjöliga dragéägg eller vanliga polkagrisar. Men hade folk inget godis hemma kunde vi få en guldtia, kanske rent av en tjuga om vi var mer än två. Det var så spännande och så fint att vandra där längs träd med gröna knoppar och snödroppar som trängdes undan av krokus och vilda påskliljor, vi pratade, skrattade, tuggade lite karameller och njöt av påsklov och frisk lantluft.
Många saker kan jag klaga på, men min barndom är fan inte en av dem.

Kungens tal.

Kom på att jag glömt att berätta för er, kära vänner, att det finns en väldigt bra film som ni borde se. För några veckor sen fick jag äran att hänga med Ulrika, Emma och Malin hem till Ulrika, vi gjorde ceasarsallad och färgade hår och avslutade med en bio; King's Speech. Verklighetsbaserad film om King George, spelad av Colin Firth, och hans problem med stamning. Den var lågmäld, fin och med en underbar torr brittisk humor samt ett tårdrypande slut. Rekomenderas alltså varmt. Dessutom gillar jag: 1. Det faktum att Mr Firth fick en Oscar för sin rollprestation, absolut välförtjänat. Och 2. Colins fru Livia's blogg som jag följer sen nåt halvår, lyxig brittisk blogg, full av vackra kläder och bilder.

Børn.

Passar på att blogga en snabbis så här på jobb. Lille V har somnat i fosterställning i undre delen av en våningssäng och jag hämtar andan i en soffa full av yoghurtfläckar och legobitar. Han är söt, min lille passeunge, men även extremt vild och ansträngande att ta hand om. Jag vill inte lämna ut honom och hans problem i offentligheten, men jag kan säga att det finns en del omständigheter som gör att han blir svår på nåt vis. Fast go och söt också såklart. Dessutom, har jag upptäckt idag, mycket lugnare och tystare när inte storebror är hemma. Vi ska hämta honom på förskolan sen så då blir det väl livat igen. Barn är något av det bästa jag vet och med det i åtanke är det svårt både för andra och för mig att förstå varför jag inte vill bli lärare. Blir till och med avundsjuk när Malena pratar om sitt jobb på förskola i Sjöbo, alla de söta barnen och deras kommentarer, ha hand om utvecklingssamtal och planering, fast lön och trevliga arbetskolleger. Det vill jag också ha! Fast ändå inte! Eller jo, lön och kolleger tar jag gärna såklart.. Ser framemot sommaren då jag ska göra just det som lockar när Malena pratar om det, jobba på förskola. Har jag berättat det här i bloggen innan? Sommarjobb på amerikanska ambassadens sommarförskoleverksamhet i Frankfurt. Blir en utmaning och ett projekt att bita i som förhoppningsvis också kan inbringa lite cash då studiebidraget ju inte kommer på sommaren.
Jag lär mig väldigt mycket på mina barnvaktsuppdrag, det är nyttigt och intressant att se hur saker och ting funderar i olika familjer, hur uppfostringsmetoderna ser ut och vilka lösningar folk väljer åt sina problem. Mycket av tankarna som kommer är sånt jag registrerar att jag inte vill använda mig av. Min nannymetod funkade i tre olika familjer, mycket för att jag var med barnen 45-80 timmar i veckan. Att barnvakta några timmar en dag i veckan är en helt annan sak och istället för att ta itu med egenskaper och vanor hos barnen som jag inte uppskattar så är det lärare att hålla uppfostringen på en låg nivå och istället se till att jag inte rubbar mina principer men samtidigt inte har energin och tålamodet att börja om varje gång jag kommer.
Blev det en tråkig bloggpost nu? Ber om ursäkt i så fall, men bloggen speglar ju insidan av mitt huvud och den kan jag inte alltid påverka.

Nu ska jag göra en kopp te och försöka bota min heshet och förkylning. Hejdå!




Bild från helgens scoutäventyr.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Östra hamnen.

Hänt i veckan.

Hej mina vänner!

Jag är tillbaks i affärer som man säger på engelska! Har jag dragit det skämtet innan så ber jag om ursäkt. Det är hektiskt i mitt liv i Sveriges framsida och därför har bloggen bortprioriterats. Helgen som gick spenderade jag på övernattning och scoutbus med en bunke småscouter hemma (?) i Vollsjö. Fan asså, det var andra tider när jag var liten, nu är ungarna ohyffsade, ointresserade och odrägliga. Inte alla, men tillräckligt många för att det ska vara sorgligt att se.
Helgen före det var Eric på besök! Åh vad mysigt vi hade det! Och fast det bara var tre dagar så hann vi ändå med en del tyckte jag. Bland annat hängde vi i Köpenhamn en dag tillsammans med vänner som var på besök där från Tyskland. Väldigt solig dag med mjukglass, sightseeing också fick jag ju vandra omkring med min hand i Erics och bara det är så himla fint tycker jag. Mina vänner, de två av dem som hade tid, kom och åt hamburgare med oss på söndagkvällen. Det är viktigt för mig, har jag insett, att mina vänner lär känna E och att han lär känna dem, jag vill att de ska gilla honom så som jag gillar deras pojkvänner. Det går bra, såvitt jag vet så hatar ingen varandra iallafall.
Passade även på att boka tre flygresor inför våren och sommaren; en till London om lite drygt två veckor (ska hälsa på Erics bror och sola oss och fira bröllop med Kate och William), och två till Frankfurt (eftersom jag måste hem mitt i sommaren och volontära på scoutläger). Det känns bra att ha det under kontroll och planerat, så vet man att det blir av.

I skolan är allt under kontroll tror jag. Imorse skrev jag en tenta som jag missade tidigare i våras när vi var i New York. Fick även reda på resultatet i sluttentan i samma kurs, läraren predikade i tio minuter först om hur besviken han var på oss, fick ont i magen och började tugga på underläppen, men det blev ett B iallafall som jag är väldigt nöjd med. Flummiga, djupa uppsatser är inte min grej. Jag har fina vänner att umgås med och de nya kurserna i grammatik och fonetik är riktigt intressanta, om än hyffsat komplicerade..

Till helgen blir det fest och kretstävling och sen är det snart påsk och sen är det snart Londontime och sen är det snart maj och sen är det snart tentadags igen och sen är det snart dags för sommarlov och Eric och Frankfurt! Tiden går, det vet jag att jag har sagt många gånger förr, men jag tänker på det väldigt ofta. Snart har jag lagt ett helt år av högskolestudier bakom mig. Vem hade kunnat ana att jag skulle palla stanna på ett ställe så länge? I'm impressed too.