Imorgon är en annan dag.

Kanske är jag tillbaks in business nu, kanske är detta bara en engångsföreteelse. Jag kände helt enkelt för att skriva nåt. Jag sitter nyduschad, nytorkad och nyinsmörjd hemma i minisoffan i studentlägenheten. Vet ni, det är mycket som bubblar på insidan av den här skåningen just nu. Och då anser jag ändå, till den mån man nu kan psykoanalysera sig själv, att jag är en ganska öppen, frispråkig och känslosam människa med många av mina åsikter och tankar konstant uthoppandes genom munnen och kroppsspråket. Jag har olika grupper av fina vänner och familj som får del av de olika pusselbitar som, om man samlar dem alla i en ask, bildar min personliga mindmap. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur glad jag är över det. Att det känns som att jag alltid har nån att prata med, om stort och smått, viktigt och oväsentligt, livet, pluggandet, kärlek och hur ont det gör att epilera knäna. Det är inte alla som har en sådan fin stab av favoriter runt om sig och jag uppskattar det nåt enormt, det gör jag verkligen.
(Och nu vet jag inte hur långt jag vill sjunka i detta lite läskigt självutlämnande ämne.)
Jag.. Man.. Faktiskt så.. Om det.. Äsch, jag vet inte. Jag tänker väl för mycket som vanligt, kan man skylla på det ännu en gång?
Iallafall. Livet går sin gilla gång. Jag pluggar just tre kurser; Language Analysis, Cultural Representation och DeutschA02. Det går okej, jag tror jag gillar det, förra veckan var lite kaosartad med organisation och sådär, men nu kämpar jag på för att inte halka efter. Om tre veckor och två dagar ska jag åka hem igen. Det är så det känns nuförtiden. Oavsett vilket håll jag åker på, Köpenhamn-Frankfurt eller Frankfurt-Köpenhamn så känns det som att åka hem. Ganska fint ändå, förutom att sängen är för tom hemma i Malmö. Men tiden går snabbt, har man inte sagt det 2000 gånger innan sin födelsedag varje år så är man än mes.
Det är dags att ringa ett godnattsamtal med hjälp av Skype, läsa lite bok av australisk författare och sen sova- imorgon är en annan dag.